Dewey’s 24 hour read-a-thon TBR

Så! Hej! Nu är det dags för ett read-a-thon, denna gång en snabbis – endast 24 timmar. Under 24 timmar ska jag försöka läsa så mycket som möjligt (eller snarare så mycket som jag orkar).

Read-a-thonet kommer ske den 17 oktober, alltså nu på lördag, och det här är mina mål:

1. Läs ut ”Mördarens jakt” av Robin Hobb. 

Jag håller på att läsa ”Mördarens jakt” just nu och är cirka 300 sidor in. Jag minns inte hur många sidor boken har men jag skulle giss runt 500. Detta kommer vara mitt ”main-goal” och det jag jobbar mot först.

2. Läs så långt som möjligt i ”Zinkpojkarna” av Svetlana Aleksijevitj.

Årets nobelpristagare! Ser fram emot att läsa denna! Gillade inte alls förra årets vinnare Patrick Modiano, men ser fram emot att läsa denna. Egentligen tror jag inte att jag kommer läsa ut Mördarens jakt, och om jag gör det skulle jag bli väldigt stolt! Men jag tror att det är bra att ha fler än ett mål.

Böcker i framtiden

Jag spenderar ganska mycket tid med att tänka på böcker i framtiden, dvs hur vi kommer läsa om 5, 10, 15 år. Svaret jag kommer fram till är alltid detsamma: Fysiska böcker kommer försvinna.

När jag säger så menar jag inte ”åh, vi kommer bränna alla böcker någonsin och slänga ut Shakespeare genom fönstret”. Det jag menar är att folk inte längre kommer svänga förbi akademibokhandeln på vägen hem för att köpa den där nya deckaren av den där författaren hen gillar. Jag tror stenhårt att fysiska böcker är utdöende och att e-böcker och ljudböcker klassa ut pappersböcker. I mitt huvud föreställer jag mig en framtid där folkbibliotek, och skolbibliotek för den delen, stängs igen en efter en och dom viktigaste böckerna skickas iväg till något centralt förråd där dom förvaras utan att läsas. Jag tror att folks hemmasamlingar kommer krympa och krympa med varje förråds rensning och med varje flytt.

Denna tanke fyller mig med sorg, vilket kanske låter dramatiskt, men det är faktiskt så att blotta tanken på att min lokala bibliotek skulle stänga ner nästan gör mig gråtfärdig.

När dessa tankar blir för mörka och jag sörjer pappersböckerna alltför mycket försöker jag påminna mig själv om att det som är viktigt dör inte ut. Berättandet. Det är det viktiga. Historieberättandet. I mitt huvud glömmer jag detta, för jag är fullt upptagen med att gråta över att framtidens barn aldrig kommer kunna strosa runt på biblioteken, att dom aldrig kommer få njuta av känslan att hålla i en ny bok eller höra det underbara prasslandet från när man vänder en sida. Historierna kommer inte försvinna. På stentiden när stenåldersmänniskorna kunde spenderat sin tid med att göra viktigare saker, som att jaga eller plocka bär eller vad nu stenåldersmänniskor finner viktigt, valde dom människorna att rista in historier på grottväggarna. För vi människor behöver historier, inte böcker.

Jag jämför situationen med när Johannes Gutenberg uppfann boktryckarkonsten runt 1450 (egentligen var han inte först, kineserna hade tryckt böcker i hundratals år redan men skit samma). Om jag hade levt då hade jag nog vart skitledsen över att handskriva böcker höll på att konkurreras ut av tryckta böcker (nu antar vi att jag var en svinrik adelskvinna som hade råd att köpa och kunde läsa dom asdyra handskrivna böckerna). Och se vad som hände; böcker lever fortfarande kvar flera hundra år senare men dom har förändrats otroligt mycket – men det viktigaste är kvar. Berättandet.

Nu kliver vi in i nästa steg av bok evolutionen, från att rista på väggar till att skriva till att trycka och nu – till eböcker. 

Vindens namn

391 sidor

Fantasy

Publicerades 2011

Ponto pocket

---

Ni vet den där svinjobbiga frågan som inte har något svar, men som alla älskar att ställa; vad är din favoritbok?

Well, i åratal har jag artigt svarat att jag inte kan välja en, för jag älskar helt enkelt för många böcker, men om personen i fråga fortsätter att fråga brukar jag svara ”Vindens namn” av Patrick Rothfuss. Men så för några månader sedan insåg jag att det var en hel evighet sedan jag faktiskt läste boken. Jag måste erkänna att jag var lite rädd för att läsa om denna bok, jag fruktade att jag hade ändrat smak eller byggt upp hur fantastisk den var i mitt minne eller att den skulle visa sig vara helt barnslig.

Ingen av dessa rädslor var befogade.

Jag älskade den (surprise surprise)

Jag älskade Kvothe, jag älskade hur smart han var, hur vitsig han var, hans hår och hur han tänker. Jag älskade hur han hanterade sorg och hur han alltid klarar sig i slutändan. Jag älskade honom när han var rädd och jag älskade honom när han utförde onödiga hämnder (tänker speciellt på Pikes leksakshäst) Jag älskade Kvothes relation till musik och till historier. Jag ÄLSKADE(!!) Abenthy och Kvothes föräldrar. (Okej, ni fattar grejen. Jag älskade Kvothe)

Sättet som Patrick Rothfuss berättar denna historia är fantastiskt. Makalöst. Varje kapitel är en bragd och i sin helhet är Vindens namn en storartad berättelse som fångar en med storm.

Tyvärr är ju jag en väldigt petig läsare och sällan är allt frid och fröjd. Exempelvis tycker jag att början på denna bok är urkass. Jag försökte uttrycka det där lite smidigare, men det gick inte. Början är helt enkelt urkass. Den är långsam, svår att förstå och har en ton av berättade som jag inte uppfattade i resten i berättelsen. Man pratar om tre olika typers tystnad, men ingen av dom tystnaderna är bara avsaknaden av ljud utan dom är något annat – insert deep mening here -. Boken jag älskar, den börjar runt kapitel 8. Allting innan kan man skumläsa (Speciellt det första kapitlet, herregud vilket dravel) Men samtidigt tycker jag att dom första kapitlerna ger en fin grund till resten av historien, man får lära känna Kvothe och vart han kommer hamna. Vindens namn är ett äventyr av episka mått, och den början som den har gör så att man har en grund att stå på. Man vet vart Kvothe kommer hamna i slutändan, på ett värdshus i ingenstans, och det är resan dit som är äventyret.

Sen ska jag också passa på att tala om att jag tyckte valuta systemet i Kvothes värld var urkasst förklarat. Silverpenningar och järnflisor och talentar plus en drös andra pengavarianter som jag aldrig lyckades lista ut.

Sen ska jag också tillägga att jag var väldigt, väldigt nära att börja gråta när jag läste denna. Kommer inte avslöja när, bcs spoilers, men woah. It was sad stuff.

Efter att ha läst om denna fantastiska bok kan jag konstatera att den fortfarande förtjänar sin plats som min ultimata favorit.

Kulturkollos 100 böcker lista

Hej allesammans (dvs ingen för ingen läser denna blogg förutom jag hahahhah)

För några dagar sedan publicerade kulturkollo en lista på 100 bra ungdomsböcker! Det var en superkul lista och några böcker var sådanna jag älskat, glömt, hatat eller inte hört talas om! Jag tänkte fetmarkera dom böcker jag läst, för hey why not. Den här iden är 100% stulen från Elinas blogg, ni borde verkligen spana in hennes blogg! Den är goodstuff 🙂

1. Låt vargarna komma, Carol Rifka Brunt
2. Kaninhjärta, Christin Ljungqvist
3. Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld
4. Onanisterna, Patrik Lundberg
5. Hungerspelen, Suzanne Collins
6. Divergent, Veronica Roth
7. Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
8. Det handlar om dig, Sandra Beijer
9. Fel grav och andra berättelser, Kelly Link
10. Förr eller senare exploderar jag, John Green
11. Jag, En, David Levithan
12. En ö i havet, Annika Thor
13. Boktjuven, Marcus Zusak
14. Om jag kunde drömma, Stephanie Meyer
15. Skuggan över stenbänken, Maria Gripe
16. Den långa vägen hem, Cynthia Voigt
17. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson
18. Imorgon när kriget kom, John Marsden
19. Dansa på min grav, Aidan Chambers
20. I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
21. Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Gunnar Ardelius
22. Tänk om det där är jag, Johanna Lindbäck
23. Godnatt Mister Tom, Michelle Magorian
24. Pojkarna, Jessica Schiefauer
25. Det händer nu, Sofia Nordin
26. Momo, eller kampen om tiden, Michael Ende
27. Hjärtans fröjd, Per Nilsson
28. Guldkompassen, Philip Pullman
29. Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart
30. Du glömde säga hej då, Sarah Dessen
31. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn
32. Isnätterna, Malin Isaksson
33. Frost, Maggie Stiefvater
34. Wallflower, Stephen Chbolsky
35. Eleanor & Park, Rainbow Rowell
36. Antiloper, Ellen Roxberg
37. Hitta Violet Park, Jenny Valentine
38. Om jag stannar, Gayle Forman
39. Stjärnmärkt osv, Jessica Spotswood
40. Nick & Norahs oändliga låtlista, Rachel Cohn & David Levithan
41. 13 skäl varför, Jay Asher
42. Kurt Cobain finns inte mer, Hanna Jedvik
43. Min hemliga dagbok – Adrian Mole 13 ¾ år – Sue Townsend
44. Fråga Alice, anonym
45. Cinder, Marissa Meyer
46. Det är så logiskt alla fattar utom du, Lisa Bjärbo
47. Ondvinter, Anders Björkelid
48. Vad mina vänner inte vet, Sonya Sones
49. Hur kär får man bli?, Katarina von Bredow
50. Isdraken, Mikael Engström
51. Anna och den franska kyssen, Stephanie Perkins
52. Intet, Janne Teller
53. Jag saknar dig, Jag saknar dig, Peter Pohl, Kinna Gieth
54. Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
55. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
56. Tankeläsaren (De utvalda), Kristin Cashore
57. Ramona, Marta Söderberg
58. Jellicoe Road, Melina Marchetta
59. Innan jag dör, Jenny Downham
60. Oceanen vid vägen slut, Neil Gaiman
61. Önska bort önska nytt, Ingrid Olsson
62. Peters baby, Gun Jacobsson
63. Foxfire, Joyce Carol Oates
64. Legend, Marie Lu
65. Mörkrets tjänare, Holly Black
66. Fjäril, Sonya Harnett
67. Delirium, Lauren Oliver
68. Outsiders, S.E. Hinton
69. Odinsbarn, Siri Pettersen
70. Dårfinkar och dönickar, Ulf Stark
71. Simon och Sophie, Emma Granholm
72. Sandor slash Ida, Sara Kadefors
73. Ulrike och kriget, Vibeke Olsson
74. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie
75. Darkside, Tom Becker
76. Väktarens lärling, Joseph Delaney
77. Pojken i randig pyjamas, John Boyne
78. Artemis Fowl, Eoin Colfer
79. Dyk i, Kate Cann
80. Över näktergalens golv, Lian Hearn
81. Den utvalde, Lois Lowry
82. Spelkortsmysteriet, Jostein Gaarder
83. Vargbröder, Michelle Paver
84. Mörk ängel, Laini Taylor
85. Ful, Scott Westerfeld
86. Kära tjejer, Jacqueline Wilson
87. Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan
88. Amuletten från Samarkand, Jonathan Stroud
89. Matchad, Ally Condie
90. Ser mitt huvud tjockt ut i den här?, Randa Abdel-Fattah
91. Molnet, Gudrun Pausewang
92. Flyg ollonborre, flyg, Christine Nöstlinger
93. Coconut, Copano Matlwa
94. Systrar i jeans, Ann Brashares
95. Sommaren jag blev vacker, Jenny Han
96. Ljus, ljus, ljus, Vilja-Tuulia Huotarinen
97. Vinterviken, Mats Wahl
98. Chokladkriget, Robert Cormier
99. De vassa tändernas skog, Carrie Ryan
100. Kram, Hans-Erik Hellberg

 

33 böcker! Nice! Vill dock tillägga att jag ofta har läst andra böcker av samma författare, tex har jag inte läst ”I taket lyser stjärnorna” men jag har läst ”Det fattas en tärning” båda av Johanna Tydell.

Det var allt för idag, kram!

(kanske kommer uppdatera bloggen mer nu under sommaren. Kanske, jag lovar inget :D)

Jag ger dig solen – Jandy Nelson

320 sidor

Ungdomsbok

Publicerades 2014

Gilla böcker

---

Phew. Läste ut denna fantastiska jävel imorse, och spenderade timmar efter det med att stirra tomt framför mig och skvälpa i mig te, och försökte hitta meningen med livet nu när denna underbara bok var utläst!.. Okej, jag överdriver. Men jag behövde verkligen tänka igenom denna bok bigtime! Håller fortfarande på att tänka igenom den om jag ska vara ärlig.

Boken handlar om Noah och Jude (och man upplever även boken från båda deras perspektiv), dom är tvillingar och väldigt artsy båda två. Jag kan typ inte ens beskriva handligen i denna bok! Noah och Jude är båda två ganska tillrufsade/olyckliga/bedrövade/trasiga och stora delar av boken handlar om hur dom försöker hitta sig själva, lösa sina problem och härda ut vardagen.. typ. GAH JAG KAN VERKLIGEN INTE BESKRIVA HANDLIGEN OCH JAG TROR VERKLIGEN ATT DET VORE BÄST OM DU BARA BÖRJADE LÄSA DENNA BOK UTAN ATT VETA NÅGOT, FÖR DET ÄR DEN TYPEN AV BOK SOM BÖR UPPLEVAS OCH INTE ÅTERBERÄTTAS OKEJ? (cheesus Ina, lugna ner dig.)

Karaktärerna i denna bok var alla helt underbara och otroligt välutvecklade. Varenda en. Man fick verkligen en bild av hur dom alla var, men denna bild ändrades ständigt och man upptäckte hela tiden nya saker om personerna.

OCH DENNA BOK GAV EN ALL THE FEELS, som vi säger i fandomspråk. Den var känslosam. På loppet av 6 sidor kunde jag gå från generad, till lycklig, till hjärtekrossad till hoppfull.

Språket var så fint, så himla fint. Sprängfyllt med metaforer som inte är ett dugg snobbiga utan bara meningsfulla och skapar stämmning. Tex kallar Noah sin far alltid för kronärtskocka, och jag vet inte hur men man förstår verkligen hur han menar.

Nu vill jag inte alls påstå att denna bok var felfri, och eftersom jag är så oerhört petig fanns det även några saker jag lade märke till. Tex tyckte jag ibland att historien hoppade i tiden lite för mycket så att det blev svårt att få en klar upfattning om vad som hade hänt ännu och ibland kunde jag tycka att karaktärerna verkligen behövde en liten paus, hahaha.

Men saken är denna, vilket är helt nytt för mig, att jag lägger märke till dom ”irriterande” sakerna men jag blir inte irriterad av dom.. If that makes sense. Jag ser att dom finns där, men dom stör mig inte som dom alltid gör annars. Vilket för mig är ett (fantastiskt) helt nytt sätt att uppleva en historia. Istället märker jag momenten som skulle störa mig i vanliga fall men bara anser att dom skapar stämning, ro och känslor. Jag hoppas och ber att detta håller i sig, jag vill inte vara en så fisig läsare och jag hoppas att detta mer avslappnade lässätt håller i sig.

JAG REKOMMENDERAR VARMT DENNA BOK, OCH NU NÄR DET PRECIS HAR VART JUL KANSKE DU HAR FÅTT NÅGRA PRESENTKORT PÅ AKADEMIBOKHANDELN OCH DÅ ÄR DET JU ETT UTMÄRKT TILLFÄLLE ATT KÖPA DENNA ÄDELSTEN! Annars har biblioteken i mitt närområde iallafall köpt in två upplagor av denna så det är bara att reservera! GRATIS BÖCKER TILL FOLKET! HURRA!

Rör mig inte – Tahereh Mafi

303 sidor

Ungdoms dystopi.

Publicerades för första gången 2011.

B Wahlströms

---

Så okej, jag tyckte denna bok var ganska.. Meh.

Den handlar om Juliette, en tjej med dödlig beröring. Boken börjar med att Juliette befinner sig i en cell, men plötsligt kliver en pojke vid namn Adam in i hennes cell.. And shit goes down, typ.

KARAKTÄRERNA
Det fanns tre stora karaktärer i denna bok, Juliette, Warner och Adam. Jag tyckte egentligen bara om Warner. Jag tyckte han var intressant och en typ av karaktär man inte stöter på så ofta. Adam och Juliette, å andra sidan, var totalt supertråkiga. Helt vanliga YA dystopian teenagers. Dom hade inga framträdande karaktärsdrag, iallafall inte som jag kunde uppfatta.

SKRIVANDET
Boken var skrivet på ett mycket, mycket enkelt sätt. Så enkelt att det nästan kändes barnsligt. Stor del av boken handlar egentligen bara om att Juliette beskriver Adam. Adams hår, Adams sätt att se på henne, Adams ögon, Adams röresler, Adam, Adam, Adam. Ständigt pratar hon om Adam. Det blev snabbt irriterande, men övergick sedan till att vara ganska komiskt.
Något som jag dock tyckte om var den genomstrukna texten . Här och var finns det undermedvetna tankar som är genomstrukna. Det var intressant och nytt, förde tankarna till Stephen Kings Carrie. Ibland tyckte jag dock att det var överflödigt, tryckte upp informationen i ansiktet på en och gjorde så att man inte fick läsa något mellan raderna. Tahereh Mafi lägger också stor vikt vid beröring, jag antar att det är en av bokens största teman. Det pratas ofta om hur Juliette vill känna beröring, om hur hon vill känna någon röra henne.

Det var egentligen allt jag hade att säga. Skulle inte rekommendera denna bok, den var ganska tråkig och ganska barnslig.

NaNoWriMo VINST – Dag 30!

SÅ IDAG VANN JAG NANOWRIMO OCH JAG ÄR VÄLDIGT VÄLDIGT GLAD OKEJ?
JAG SPENDERADE DAGEN PÅ ETT JÄTTE MYSIGT (men ganska kallt..) WRITE IN OCH NÄR JAG KOM HEM LYCKADES JAG SKRIVA KLART DOM SISTA 2000 ORDEN SOM BEHÖVDES!

TITTA PÅ DENNA FINA STATISTIK!

NaNoWriMo – Dag 16

Halloj halloj!

Idag har jag skrivit 1700 ord! Imorgon har jag bokat ett studierum på biblioteket så jag hoppas att jag kan skriva en massa ord då! Jag har försökt boka och skriva där förrut, men då har jag alltid bjudit med en vän eller två och det har alltid slutat med att jag inte har så många ord. MEN DENNA GÅNG ÄR DET ANNORLUNDA! Det ska bara vara min laptop och jag instängda i ett rum utan wifi i ca 2 timmar. JAG SKA SKRIVA MÅNGA ORD, OKEJ!?

Heh.

*Byter ämne!*

Jag har nyligen läst ut Patrick Modianos (nobelpristagaren you know) ”Lilla smycket” så ni kan förvänta er en recension av den. Snart har jag även läst ut ”Svensk synd” av Martin Jern, och den kommer jag troligtvis också recensera.

Jag recenserar inte alla böcker jag läser, långt ifrån alla faktiskt. Men dessa två känner jag att jag har något intressant att säga om. Så vi får se 😀 (Inte för att ni bryr er, jag menar hey, ni finns ju knappt ens. Typ en visning var tredje dag, fuck.)

NaNoWriMo – Dag 9

Så kommer ni ihåg det där jag skrev igår om att skriva 6500 ord idag? Heh, well that didn’t happen.

Istället skrev jag 1 682 ord, vilket betyder att min totala ordmängd är 17 075. 

Jag ligger mer än 1667 ord över dagens ordmål, vilket beyder att jag kan ta en dag ledig under veckan utan att hamna efter! Hurra!

Nu ska jag lägga mig och läsa, för min läsning har hamnat rejält efter denna månad!

Hejdå!

Maze runner: I dödens labyrint – James Dashner

368 sidor

Ungdomslitteratur – Science fiction – Dystopian

Publicerades först år 2009

Bokförlaget Semic

---

Okej, jag tycker denna bok var URKASS och jag förstår inte varför folk tycker så mycket om den. *Några mindre spoilers*

Boken handlar om Thomas som en dag vaknar upp i en labyrint med minnesförlust. I labyrinten finns också massa andra tonårspojkar. Tillsammans lever dom i labyrintens mitt och försöker hitta en väg ut.

Okej, först och främst – KARAKTÄRERNA
En bunt irriterande, elaka, småsinta, tonårspojkar. (med betoning på irriterande!) Dom var asjobbiga, hela bunten. Huvudpersonen Thomas var din vanliga, tråkiga huvudkaraktär. Modig, stark känsla för vad som är rätt och fel, lojal, smart och vältränad. Tack och lov hade han åtminstone en negativ egenskap;
Han var nämligen manipulativ (Iallafall i början av boken)
Thomas har en vän vid namn Chuck. I en scen lyckas Thomas övertala Chuck att stjäla mat åt honom från köket. Fan, Chuck skalar till och med morötter åt Thomas trots att han är rädd för att bli påkommen.
Thomas lyckas även vid flera andra tillfällen påverka mer erfarna labyrint bor att göra precis som han vill. Thomas fjäskar in sig hos en av ledarna, Newt, och använder sedan honom för att få resten av pojkarna att göra precis det Thomas vill.

Bör också tillägga att ALLA karaktärerna kunde vara riktigt elaka då och då.

Thomas ställer mycket frågor, och i början var detta ganska komiskt och gav honom mer personlighet men det blev snabbt irriterande. Alla andra karaktärer vägrar svara på hans frågor så Thomas spenderade mestadels av tiden med att hålla sina frågor inne, och alltid skulle författaren James Dashner beskriva detta. Meningar som ”Thomas nickade, fast det kliade i hela kroppen av lust att ställa frågor” förekom HELA TIDEN. För mig är detta ständiga frågande ett tecken på dåligt skrivande, att författaren inte kan bygga upp sin värld detaljerat utan att huvudkaraktären ständigt måste fråga om allting.

Okej, låt oss snacka lite om den enda kvinnan i hela jävla boken! (Snacka om att denna bok inte klarar bechdeltestet)
Har någon här hört talas om ”The Smurfette Principle”? Inte? Det är ett begrepp som används för att beskriva den enda kvinnliga rollen i en grupp av män. Uttrycket fick sitt namn från Smurfarna, där det finns Gammelsmurf, Latsmurf, Starksmurf osv osv och den enda kvinnan är Smurfan. Det är inte annorlunda från denna bok, här har vi smarta Thomas, hjälplösa Chuck, djärva Minho, ledare Alby, vänliga Newt och så har vi Teresa. Ständigt skrikade Teresa. Seriöst, hon skriker hela tiden. Jag vet inte hur, med det känns mycket tydligt att denna bok är skriven av en man. Teresa framhäver ofta sin kvinnlighet genom att fälla kommentarer om sin kvinnliga visdom eller genom att kalla Thomas för sin riddare eller prata om deras förhållande osv osv. När hon först presenteras i historien för pojkarna denna dialog;
”‘En tjej?’
‘Pax för henne!’
‘Hur ser hon ut?'”

(Lägg märke att det enda killarna bryr sig om är att ha sex med henne och hennes utseende)
Det visar sig senare att Teresa är medvetslös (Thomas kallar henne i tanken halvdöd) Men detta hindrar inte killarnas sexism;
”‘Vem sa att Clint skulle få första thing på henne?’ skrek någon ur hopen. Flera höga skratt hördes. ‘Jag är tvåa!'”
Vidrigt.

På tal om dåligt skrivande, minnesförlusten var jättekonstig/jättedålig. Alla pojkarna (och Teresa) i labyrinten lider av minnesförlust, men det är inte så att dom glömmer allt från sitt liv innan labyrinten utan dom minns fortfarande vissa saker. Dom minns inte vilka deras föräldrar är, men dom vet att dom måste ha föräldrar. Dom vet att när man en gång har lärt sig att cykla glömmer man inte hur man gör, men dom minns inte om dom faktiskt kan cykla eller inte. Det hela kändes.. konstigt. Underligt.

Kolla in det här JÄTTEKONSTIGA citatet från sid. 37.
”Han hade svårt att minnas ortsnamn eller komma ihåg länder och dess ledare, eller hur världen var organiserad.”
Så han minns inte hur världen är uppbyggd, men han minns att det finns orter, städer, länder och ledare. Är inte det exakt hur världen, åtminstone geografiskt sätt, är uppbyggt?

Ibland skrev författaren saker som ”Fast han hade så få minnen var han säker på att han just hade genomlevt sin mest traumatiska natt.” eller ”Thomas var rätt så säker på att det var det ledsnaste ansiktet han någonsin sett.” Författaren gör referenser till ett förflutet som Thomas inte minns och det störde mig enormt.

Ibland var boken otroligt långsam, och även under action scenerna fann jag mig själv uttråkad. För att vara ärlig blev boken mycket bättre i slutet, ungefär runt kapitel 37, då började det äntligen hända saker och ting. Men dom första två tredjedelarna var en långtråkig pina.

Jag avskydde denna bok. Ska omedelbart lämna tillbaka den till biblioteket så jag slipper ha saken i mitt hem.